Frankerna
Frankerna dyker först upp i historien under 200-talet, namngivna av romarna som ett av de germanska stammarna i norra Europa.
Från att ha varit en löst sammansatt grupp av stammar vid Romarrikets nordöstra gräns under de första århundradena efter Kristus växte frankerna under några århundraden fram till att bli grundare av det rike som skulle utvecklas till det medeltida Frankrike och lägga grunden för det karolingiska Europa.
Frankerna uppstod bland de västgermanska folken i områdena kring nedre Rhen, i vad som i dag är västra Tyskland, Belgien och Nederländerna. De var inte en enhetlig stam utan en sammanslutning av flera grupper, bland annat saliska och ripuariska franker. Liksom många andra germanska folk hade de nära och ofta konfliktfyllda kontakter med Romarriket. Samtidigt kunde franker tjänstgöra som soldater i den romerska armén.
När Västroms makt försvagades under 400-talet började frankerna utvidga sina områden västerut in i Gallien, det romerska området som ungefär motsvarar dagens Frankrike. Den viktigaste gestalten i denna process var kung Klodvig (Clovis), som omkring år 500 besegrade rivaliserande germanska ledare och lade stora delar av Gallien under sin kontroll. Klodvig antog den katolska tron, i stället för den arianska kristendom som många andra germanska härskare bekände sig till, och knöt på så vis knöt han frankerna till den romerska kyrkan och till den gallo-romerska kulturen. Detta gav hans välde en religiös och politisk legitimitet som andra germanska riken saknade.
Under de följande generationerna styrdes frankerriket av merovingerna (efter Merovich som var en frankisk konung), Klodvigs dynasti. Med tiden försvagades kungamakten medan rikets ledande ämbetsmän fick allt större inflytande. Ur detta växte den karolingiska dynastin fram.
Den mest berömde av de karolingiska härskarna var Karl den store, som regerade från slutet av 700-talet till början av 800-talet. Under honom nådde frankerriket sin största utbredning och omfattade stora delar av dagens Frankrike, Tyskland, Italien och Centraleuropa. År 800 kröntes Karl till romersk kejsare av påven i Rom, något som markerade ett slags återupprättande av ett västerländskt kejsardöme och som innebar en nära allians mellan den frankiska kungamakten och den katolska kyrkan.
Frankernas rike blev därmed den politiska och kulturella grund ur vilken både det medeltida Frankrike och det tysk-romerska riket senare skulle växa fram. Riket delades småningom mellan öst- och västfrankiskt riken. Det skulle aldrig enas igen utan i ett senare historiskt skede bli Tyskland respektive Frankrike (franker som beteckning på ett folkslag försvann under 1200-talet). Under historiens lopp har fejder utspelats mellan dessa länder och försök har gjorts för att lägga beslag på hela det ursprungliga territoriet, vilket lyckats under perioder av Napoleon och Hitler.
Källor
- Gregorius av Tours (1963). Frankernas historia
- Janson, Tore (2013). Germanerna
Bild
Bilden ovan är en 1600-talsmålning av Orazio Riminaldi med titlen "Clovis, vers 1625 Huile sur toile". Målningen föreställer Klodvig I (Clovis I), frankernas kung och grundare av det frankiska riket. Foto: Galerie Sarti (Wikimedia Commons)
ANTIKEN
EGYPTEN
MESOPOTAMIEN
GREKLANDS FÖRHISTORIA
Rom under antiken