Grekland
Förhistoria – stenålder, bronsålder och järnålder
De två tidiga kända grekiska kulturerna var den minoiska och den mykenska.
Första bosättningarna i den grekiska regionen uppstod då människor övergått från jakt till jordbruk. Arkeologerna tidigaste fynd har funnits i Thessalien och Makedonien och är tidsperiodiskt från stenåldern. Vete, korn och havre tillhörde grödorna och djur som får, getter och grisar domesticerades. Det fanns inte några stora floder som annars varit betydelsefulla faktorer i uppkomsten av flodkulturer som Mesopotamien och Egypten. Däremot ansågs klimatet av många greker vara optimalt med mycket sol och stundom regn.
När den grekiskantika förhistorien övergår till bronsålder uppstår nya samhällen och religioner. Arkeologin har funnit spår av metallhantering i form av koppar som användes för att framställa brons. Brons kunde användas i tillverkningen av redskap, vilka i sin tur förenklade hanteringen av trä och sten.
Några av de tidigaste arkeologiska fynden från denna region härleds från Knossos på Kreta där lämningar funnits så långt tillbaka som yngre stenåldern. De tidiga kulturer hemmahörande i området har kallats minoiska efter kung Minos.
Den minoiska perioden
Den minoiska kulturen som var centraliserad på Knossos är regionens mest utvecklade under den tidiga bronsåldern fram till mitten av 1500-talet f.Kr. Om det religiösa från denna tid vet man dock väldigt lite även om till exempel terrakottafigurer finns bevarade.
De kulturer som något senare uppstod på öarna norr om Kreta i det Egeiska havet, och likaså denna kronologiska period, efter namnet på den stora kykladiska ögruppen (ordet härstammar från grekiskans ord för ring, kyklos). I denna övärld bands öar samman genom att man färdades till sjöss med kanoter, vilket troligen främst gjordes för att byta varor. Sådana handelskontakter skapade med tiden vidare samband mellan de olika bebodda öarna och likaså kontakter med fastlandet skedde så småningom. När kontakterna intensifierades ledde det till att bruk överfördes mellan olika folk, något som bidrog till att utvecklingen skedde mer samstämmigt på olika platser. Den ekonomiska utvecklingen hade emellertid länge ett konstant försteg på öar som Kreta gentemot fastlandet.
Den förantika bronsåldersperioden på fastlandet i den grekiska regionen har fått namnet helladisk. De folk som levde på fastlandet var färre än i öriket och samhällena var till en början mindre utvecklade.
Några av de grödor som odlades under bronsåldern i dessa trakter var oliver och vindruvor, vilka var tacksamma medan de krävde lite vatten och kunde växa i bergsområden. Jordbruk bedrevs i allt större skala och tamdjur brukades – till exempel kunde fårens ull användas för textiltillverkning.
Under mellersta bronsåldern finns från arkeologiska fynd tecken på att mer komplexa samhällen med hierarkisk struktur förekom. Värden i form av materiella tillgångar och makt började skilja mera mellan människorna. Redan omkring år 2000 f.Kr. finns det belägg för att en centralstyrd ekonomi var etablerad på Kreta. Härskarna uppförde palats åt sig själva och vad som kan liknas som institutioner med administrativa funktioner blev vanligare. Åtminstone sedan 1800-talet vet man att förenklad skrift med bildtecken använts på Kreta, om vilka kunskap tros ha inhämtats från söder eller öst.
Den grekiska övärlden var en viktig del i att den grekiska regionen blev stark. Medelhavet omfattade mängder av handelsvägar och öarna blev viktiga länkar i handeln. På andra sidan Egeiska havet låg Anatolien (dagens västra Turkiet), vilket blev en viktig handelsförbindelse där några av de viktiga kuststäderna var Troja och under senare bronsålder Miletos.
Den minoiska kulturens undergång och den mykenska kulturens framväxt
Omkring år 1620 f.Kr. ska ett vulkanutbrott ha skett på ön Santorini och det betraktas som en av de värsta naturkatastroferna någonsin i människans historia. Utbrottet kastade upp stenar som sedan regnade ner i omkringliggande miljöer och en tsunami orsakade stora skador på näraliggande öar. Ett stort askmoln bredde ut sig över egeiska övärlden och kuster runtom delar av Medelhavet.
De folkslag som levde i området blev förstås berörda på många sätt. Den minoiska kulturen hade troligtvis redan dessförinnan erfarit en kraftig tillbakagång då mykerna invaderat Kreta. Mykerna utgick från staden Mykene som hade etablerats på östra delen av fastlandet, strax norr om Argos, under den sena bronsåldern. Under andra halvan av 1000-talet f.Kr. blev den mykenska kulturen helt dominerande i den egeiska övärlden.
Mykerna dyrkade några av de gudar som förblivit förknippade med den grekiska antikens mytologi såsom Zeus, Poseidon, Dionysos, Hera och Artemis. Fast troligt är att dessa gudar dyrkats redan tidigare av andra folk i andra tappningar.
Den mykenska kulturens blomstring varade bara ett par hundra år. Under 1200-talet gick kulturens sin undergång till mötes; det är oklart vilka de exakta bakomliggande omständigheter var. Flera faktorer har angetts som tänkbara i vilka det ingår jordbävningar och torka med svält som följd.
Den period som följde och innefattar cirka ett halvt millennium sammanfaller med den tidiga järnåldern och kännetecknas av få blomstrande kulturer och där folkgrupper levde isolerade i högre utsträckning, dock samtidigt som folkförflyttningar skedde i frekvent skala. Även skriftspråk tycks ha lyst med sin frånvaro.
Under den tidiga järnåldern var järnet fortfarande en exklusiv vara och grekerna kunde få tag i den via handeln på andra sidan Egeiska havet, vid Anatolien. Järnet skulle bli dyrare efter att det växande assyriska riket lagt under sig städer vid denna kust och utkrävde skatt. Grekerna fick tillhandahålla järnet på annat håll, något som ledde till tidiga kontakter med folkslag i väster och däribland den så kallade villanovakulturen i Italien.
Artiklar om den Grekland - Den grekiska antiken
Källor
- Billing, Nils; Carlsson, Susanne; Hedlund, Ragnar m fl (2017). Antiken – från faraonernas Egypten till romarrikets fall
- Mittgrekland.se, http://www.mittgrekland.se/oarna/kykladerna
- Furuhagen, Hans (1985). Etrusker. Historien om ett främmande folk
Bild
Bilden ovan är en statyett i terrakotta från den minoiska kulturen. Okänd datering. Upphovsman till bilden: Jebulon.
ANTIKEN
EGYPTEN
MESOPOTAMIEN
Etruskerna
Antiken – Hellenistisk tid