×

Sidinfo

Fris från tempel

Persiska riket

Från att ha varit en mindre stam i ett område som idag är Iran skulle perserna blir ett världsherravälde. På kort tid skapades ett stort välde som sedan fortsatte att expandera sina yttre gränser – när det var som störst sträckte det sig från Indien i öst till Anatolien i väst.   

Trots storleken och inflytandet är Persiens historia långt ifrån lika välkänd som till exempel Romarrikets. Den primära anledningen är att Persiens rike uppstod långt tidigare än Romarriket och före den grekiska kulturens blomstring inleddes. Persiens rike blev till under samma tidsperiod som några av de mesopotamiska kulturerna fortfarande gjorde sig gällande och under senare skedet av den egyptiska civilisationen.

En annan anledning är att det nästintill helt saknas persiska dokument. Det som är känt om dem är ofta nedtecknat av andra folk. Framför allt av grekerna, vilka var deras ärkefiender och därför kan man sluta sig till att grekernas beskrivning av perserna inte är fullt objektiv utan präglad av negativa känslor.

Ett storrike uppstår

Långt innan perserna blev fruktade i hela den kända världen styrde andra folkslag i regionen. Perioden innan persernas herravälde inleddes i regionen norr om Persiska viken var mederna det dominanta folket. De hade i sin tur tagit över den dominanta ställningen från assyrierna.

Perserna var ett folk som bosatt sig i den heta region som låg mellan Zagrosbergen och Persiska viken. Att en mindre stam som perserna kunde ta över dominansen i området var näst intill osannolikt. Mederna syntes militärt överlägsna och persernas öde tycktes inget annat vara än ännu en stam som skulle underkuvas. Men historien visade sig bli persernas.

Kyros

Kyros blev 599 f.Kr. kung i det mindre rike som kallades Persien. Under hans styre började snart perserna betraktas som ett hot av medernas kung Astyages och det bestämdes att perserna skulle sättas på plats. År 553 f.Kr. gjordes en expedition med målet att ta kontrollen över Persien. Det blev ett utdraget krig där perserna försvarade sig tappert mot den numerärt större angriparens trupper.

Förmodligen hade perserna inte kunnat hålla stånd utan fått se sig besegrade om skeendet inte fått en oväntad vändning. Mitt under kriget valde en del av medernas krigare att ansluta sig till perserna (några källor till varför detta skedde finns dock ej bevarade), vilket fick konflikten att utfalla till persernas favör. Medernas kung tillfångatogs och Kyros tid som en stor härskare kunde inledas.

Efter triumfen skulle perserna lägga under sig grannstaten efter grannstat. Störst historiskt intresse har ägnats kampen mot Lydien där Krösus var kung. Persien hade ännu inte fått det rykte som riket senare skulle få och Lydien trodde dem kunde erövra ett större territorium som mederna försummat. De blev snart varse att perserna var en lika stark om inte starkare kraft än mederna. Efter två sammanstötningar som inte fick sina avgöranden drog sig lydierna tillbaka. Deras kung Krösus trodde perserna gjorde likadant, men deras kung och fältherre gjorde bruk av sin list. Krösus trupper följde i stället efter Lydiernas trupper utan att ge sig till känna. Och när så lydiernas trupper efter hemkomsten skingrats attackerade perserna den lydiska huvudstaden Sardes.

Sardes kom under persiskt inflytande och Krösus tillfångatogs. Precis som Astyages, medernas kung, läts Krösus behålla livhanken. Kyros strategi var inte att utplåna sina grannstater utan att införliva dem i sitt rike – en liknande strategi som många århundraden senare skulle falla väl ut för romarna.

Kyros lusta efter mer territorium avtog aldrig. Han skulle göra sig till härskare av Babylonien år 539 f.Kr. Han stupade i krig vid en ålder av 70 år. Han gick då ur tiden som en av de odödliga män som skapat ett av världens största riken under en livstid.

Arvingar till makten

När Kyros dog fanns det två arvingar: Kambyses och Bardiya. Detta bådade för en blodig maktkamp. Kyros hade emotsett detta och som framgick av hans sista vilja hade Kambyses utsetts till Persiens kung medan Bardiya fick makten över de viktigaste provinserna. Kyros försök till att undvika maktkamp tycktes åtminstone till en början fått bröderna att inte bli fientliga rivaler.

Kambyses hade blivit kung över världens vid denna tid mäktigaste rike. Hans titel namngavs storkungen, vilket inte var en överdrift då Persien härskade över många andra mindre riken vars kungar alla hade maktunderläge mot den persiske. För att reducera chansen till potentiella konkurrenter med legala anspråk på makten genom släktskap tog han båda sina systrar till hustrur.

Kambyses stora projekt blev senare att erövra Egypten som låg inom räckhåll, sydväst om Persiens gränser. Även om Egyptens rike inte var lika starkt längre var detta en våghalsig operation. Perserna tog till en säregen taktik: när deras arméer anföll egyptiernas hade de fastnaglat katter på sina sköldar. Detta var ett för egypterna heligt djur och skapade förvirring på slagfältet.

Kambyses skulle lyckas med företaget, men det tog flera år och under denna tid hade hans bror känt en allt större dragningskraft till den högsta tronen. Det dock aldrig skulle bli någon broderlig tvekamp om tronen – av högst snöpliga skäl. Kambyses som råkat rispa upp låret av sitt eget svärd då han skulle stiga upp på sin häst för att fortsätta hemfärden från Egypten drabbades av kallbrand med dödig utgång.

Bardiya tog över makten, men kortvarigt. Hans politik skapade missnöje bland de högre klasserna och en sammansvärjning mot honom resulterade i hans död och i att de sammansvurnas ledare, Dareios, tog över makten.

Till skillnad mot tidigare kungar hade inte Dareios legitima anspråk på kungatronen i form av släktband. Därför skulle hävda att han var gudomligt utvald att härska över sitt folk. Att använda en gud legalisera makt, var ett vanligt sätt att understödja maktanspråk.

Darios grundlade därtill en ny stad som säte för makten, som gavs namnet Paarsa och vilken av grekerna kom att kallas Persepolis. Samtidigt förblev Sardes huvudstaden i västra delen av riket. Riket var nu det största som funnits i historien och var på många sätt ofattligt. Perserna hade dock utvecklat ett väl fungerande kommunikationssystem som gjorde att information kunde färdas från rikets olika delar. Detta fungerade genom att utstationerade perser med starka röster ropade budskap till varandra i stafett, vilket var överlägset snabbare än att använda kurirer. Kurirer användes dock dessutom och det fanns ett väl utbyggt system med stationer där en kurir kunde byta till en ny utvilad häst då information skulle transporteras långväga.

Slagen mot grekerna

Från ett västerländskt perspektiv figurerar perserna ofta i historieskrivningen som det främmande hotet från öster mot grekerna. För perserna var de grekiska stadsstaterna relativt obetydliga, men de hade trilskats med att yrkade på sin självständighet.

Långt före det berömda slaget vid Maraton som föll till grekernas fördel hade perserna utan större problem lagt under sig de grekiska stadsstaterna som var belägna på andra sidan Egeiska havet, bland annat den region som utgjordes av Jonien. Miletos hade helt utplånats, vilket gav eko i den grekiska världen och fått perserna att betraktas som ett fasansfullt och troligen övermäktigt hot. Att perserna skulle göra försök att även lägga under sig stadsstaterna på det grekiska fastlandet sågs som ett hot mot hela deras kultur.

Slaget vid Maraton följde efter att en persisk flotta landstiget nära Aten på den slätt som kallades Maraton. I en episk drabbning kunde atenarna genom en samlad attack med sina markstyrkor, vilka var hopliter som bar tung rustning delvis i brons och var i övrigt utrustade med stora sköldar och spjut. Perserna var inte lika tungt rustade och försökte decimera sina motståndare med ett regn av avskjutjana pilar, vilka hopliterna kunde freda sig mot tillräckligt för att sedan övervinna den persiska styrkan och få de överlevande perserna att retirera till skeppen som låg vid stranden. Det var första gången en grekisk styrka besegrat en persisk.

Slaget vid Maraton har gett upphov till den löpgren som idag bland annat förekommer i olympiska spel med samma namn. Det kom sig av den långa marsch som grekerna tvingades göra för att snabbt återvända till Aten då staden eventuellt behövde skydd mot den kvarvarande persiska hären som i skeppen lämnat stranden och eventuellt hade Aten som mål.

Hotet var dock inte över. 486 f.Kr. hade Xerses ärvt kungatronen över Persien. Han samlade ihop trupper till en ny långt storskaligare expedition med målet att en gång för alla utplåna detta folk som vägrade underordna sig persiskt överstyre. Ryktet nådde grekerna och stadsstaterna bildade allianser sinsemellan med Aten och Sparta som de viktigaste parterna.

Grekiska förband lyckades relativt väl till en början sätta sig emot den persiska hären, enligt vissa historikers bedömningar 250 000 man stark, som till storlek var överlägsen det grekiska försvaret. I längden kunde dock försvaret dock inte stå emot den väldiga hären från öst, vilken intog Aten och satta byggnaderna i eld.

Slutsegern tillföll dock inte perserna. Alliansen av grekiska statsteater samlades sig och vann de avgörande slagen, vilka kulminerade i sjöslaget vid Salamis och sammandrabbningar på land vid Plataiai där Mardonios styrkor slutligen blev tillintetgjorda och den persiske befälhavaren själv stupade. Atenarna kunde återvända till sin stad och de perser som inte stupat drog sig tillbaka.

Alexander den store invaderar Persien

Det persiska riket skulle drabbas av en tillbakagång som framför allt en man hade skuld till: Alexander, den makedonske fältherren som senare blev kallad Alexander den store.

Det persiska riket var vid tiden för Alexanders påbörjade erövringar redan försvagat och efter att kung Artaxerxes III död 338 f.Kr. Artaxerxes III brukar räknas som den sista storkungen i det persiska riket.
Under en tidsrymd av mindre än tio år föll det persiska riket och Alexander gjorde sig till dess nya härskare.

Källor


Artikel publicerad: 2019.05.30
Författare: Historisktvetande.se

Bild

Bilden ovan är en fris från Dareios I tempel i Susa som idag ingår i samlingarna på Louvren.

Läs vidare

Parthenon tempel beskuren och förminskadANTIKEN Under antiken uppkom en rad vetenskapliga läror och områden såsom matematik, astronomi och politik ...


Pyramider i Giza beskuren och förminskadEGYPTEN Det forntida Egypten intar en särställning i historien. Ingen högkultur har existerat lika länge ...


Lertavla med inskriptioner beskuren och förminskadMESOPOTAMIEN I det historiska området skapades de första permanenta boplatserna ...


Överdel av statyett föreställande kvinna beskuren och förminskadGREKLANDS FÖRHISTORIA Arkeologerna tidigaste fynd är tidsperiodisk från stenåldern ...


Colosseum beskuren och förminskad Rom under antiken Romarriket och dess uppgång och fall ...