Demokratins historia
Antiken
Demokratin uppstod i grekiska stadsstater under antiken i ett historiskt skede då grekiska folkgrupper ville upphäva persernas överhöghet. En avgörande händelse är när Aten lyckas freda sig mot de militäriskt klart starkare perserna, vilket innebar att demokratiska styrelseformer kunde upprättas under 500-talet i Aten och andra grekiska stadsstater. Denna utveckling ska förstås mot bakgrund av den grekiska stadsstatens politiska struktur där makten tidigare legat hos aristokratiska släkter eller hos envåldshärskare, så kallade tyranner.
Vidare handlade det om att upphäva ett aristokratiskt styre av tyrannisk art till att låta medborgare få välja sina representanter i egenskap av styrande ämbetsmän. Det uppstod en form av vad som senare kallats direkt demokrati. Människor samlades i det offentliga rummet för att åhöra politiker som med tal försökte övertyga åhörarna att deras åsikter var att föredra i specifika frågor. I Aten skedde detta främst genom folkförsamlingen där fria manliga medborgare hade rätt att delta i diskussioner och beslut. Ämbeten tillsattes ofta genom lottning, vilket sågs som ett sätt att motverka maktkoncentration och främja jämlikhet mellan medborgarna.
Den antika demokratin var emellertid begränsad till sin omfattning. Kvinnor, slavar och fast bosatta utlänningar saknade politiska rättigheter och stod utanför det demokratiska systemet. Demokratin var därmed inte ett allmänt folkstyre i modern mening. Trots detta utgjorde den ett principiellt brott med tidigare politiska system där makten innehades av enskilda härskare eller släkter.
Medeltiden och upplysningstiden
Efter antiken kom de demokratiska styrelseformerna i stor utsträckning att försvinna i Europa. Under århundradena som följde dominerades kontinenten av kungadömen, feodala strukturer och senare absoluta monarkier, där politisk makt koncentrerades till furstar och adel. Idén om folkstyre levde dock vidare i filosofiska och politiska resonemang, inte minst genom antikens texter som bevarades och studerades i kloster och senare vid universitet.
Under upplysningstiden på 1700-talet aktualiserades dessa idéer på nytt. Tänkare började ifrågasätta envälde och hävda att makten ytterst borde utgå från folket. Den amerikanska självständighetsförklaringen och den amerikanska konstitutionen blev viktiga milstolpar i demokratins moderna historia med principer som folkrepresentation, maktdelning och grundläggande rättigheter som del i statens grundlag. Även den franska revolutionen bidrog till att sprida idéer om medborgarskap och jämlikhet inför lagen, även om utvecklingen i detta fall kantades av våld och politisk instabilitet.
1800- och 1900-talet
Demokratin som styrelseskick gick framåt under 1800-talet med den amerikanska konstitutionen. Reformer i flera europeiska länder ledde till att rösträtten utvidgades till att omfatta bredare grupper av befolkningen. Utvecklingen var dock ojämn och mötte motstånd, inte minst från konservativa krafter som såg demokratin som ett hot mot den etablerade samhällsordningen.
Trots bakslag som fascismen i Europa skulle tendensen fortsätta under 1900-talet. Efter andra världskriget försvagades de auktoritära ideologierna och demokratiska styrelseskick infördes eller återupprättades i flera länder. Flera kolonier nådde självständighet efter andra världskriget och i samband med detta och under 1970- och 1980-talen övergår länder som Argentina, Chile, Spanien och Sydkorea till demokrati – ofta efter långa perioder av militärstyre eller diktatur. Berlinmurens fall 1989 blir ytterligare en symbol för den friare världen.
Desta dina kunskaper i Historia-quiz
EGYPTEN
MESOPOTAMIEN
GREKLANDS FÖRHISTORIA
Etruskerna
Alexander den store