Medeltiden

Senmedeltid

Medeltiden kan delas in i tre tidsperioder där den sista är senmedeltid och innefattar perioden cirka år 1300–1450. Det finns inga distinkta skeenden som utmärker denna period utan det handlar om en konstruktion som underlättar att överblicka och ringa in historiska skeden.

Romanska och gotiska katedraler

Under medeltiden byggdes imposanta katedraler i först romansk sedan gotisk stil. Den romanska arkitekturstilen uppstod på 1000-talet. Namnet kom av att stilen gick tillbaka på arkitektoniska drag från den antika romerska epoken, men det fanns även bysantinska inslag. Det mest utmärkande var de rundbågar som förekom.

Under 1100-talet blev den gotiska stilen ledande. De gotiska katedralerna överträffade de romanska i storlek och inte minst höjd. De kunde resas över 100 meter över marken och ett färdigställande kunde kräva århundranden. En skillnad i arkitekturen gentemot de romanska katedralerna var att spetsbågar användes i stället för rundbågar. För att de höga konstruktionerna skulle klara sin egen tyngd användes utvändiga strävpelare samt strävbågar för stöd.

Korstågen

Korståg var religiösa krig som fördes av kristna mot muslimer i första hand. Det första korståget utlystes av påven efter att Jerusalem erövrats av muslimer och pågick åren 1060–1099. Korstågen bestod främst av riddare från Västeuropa som bildade en armé. Bland de korsfarare som främst förknippas med korstågen är tempelriddarna. De hette så då de ingick i en särskild orden vid namn Tempelherreorden som bildades efter första korståget.

Under de följande 200 åren skulle fler korståg följa, de brukar räknas till nio. De genomgicks med både framgångar och bakslag för de kristna, men på det stora hela misslyckades korstågen: de platser som återtagits av de kristna styrkorna hamnade förr eller senare under muslimsk kontroll.

Krigsföring

Riddarna var länge den främsta delen av en krigshär under medeltiden. De var inte enbart ett slagkraftigt vapen mot motståndaren utan bar också upp en tradition av adelmässigt galanteri. Under senmedeltiden skulle dock riddarna förlora mycket av sin exklusivitet på slagfältet när de visade sig alltmer ineffektiva.

Bågskyttar och armborstskyttar hade alltid varit en viktig del av en militärstyrka, fast blev successivt mer betydelsefulla för utgången av ett slag än riddarna. Gentemot bågskyttarna hade armborstarna längre räckvidd, men de tog längre tid att ladda. Armborstskyttarna hade ofta en sköldbärare vid sin sida som skyddade armborstskytten medan denne laddade om.

Mot slutet av medeltiden började även rudimentära kanoner användas. De var högst otympliga och vägde åtskilliga ton. De kunde användas för bombardemang vid borgbelägringar, något som skedde vid den stora turkiska belägringen av Konstantinopel år 1453. Fast den kanon turkarna förfogade över kunde enbart avlossas ett begränsat gånger per dygn.

Sjöslag förekom också, fast utan några kanoner. De avgjordes i stället dels genom bågskyttar som besköt varandras besättningar, dels genom direkta strider man mot man efter fartygen kommit tillräckligt nära varandra.

Hundraårskriget

Under den sena medeltiden hade det tysk-romerska riket splittrats medan det västfrankiska riket utvecklats till ett enat rike i form av Frankrike. Även om Vilhelm av Normandie erövrat England hade Englands makt ökat inklusive inflytandet på andra sidan kanalen. Detta var ett huvudskäl till att Frankrike förklarade krig mot England år 1337, vilket skulle bli ytterst långdraget och av senare av historiker benämnt som Hundraårskriget (i själva verket var det inte snarast ett krig mellan två nationer medan den decentraliserade politiken som fortfarande gällde innebar att det var i mycket ett krig mellan allianser av adelsfamiljer).

Hundraårskriget mellan Frankrike och England pågick – med längre avbrott – ända till år 1453. Krigsföringen skulle utvecklas genom att kavalleriet i form av bepansrade riddare allt eftersom kom att spela mindre roll medan infanteriet (dvs. fotsoldaterna) oftare blev den avgörande faktorn i de stora fältslagen. Och särskilt den engelska härens avdelningar med pilbågsskyttar visade sig effektiva. Engelsmännen vann flera stora slag genom stora enheter med pilbågsskyttar medan fransmännen förlitade sig på riddare och armborstskyttar.

Jeanne d´Arc skulle spela en roll under början av 1400-talet som ledare för franska styrkor som vid flertalet tillfällen kunde besegra engelska styrkor och England förlorade i stort sett alla sina territorier på den andra sidan Engelska kanalen.

Epidemier

Medeltiden förknippas av många med pest och andra epidemier. Värst var Digerdöden, även kallad Den stora döden, som genom snabb spridning och dödlighet reducerade folkmängden i Europa dramatiskt och spred ofantlig skräck där den drog fram.

Böldpestepidemier varav den första kända inträffade under 500-talet och först spred sig kring medelhavsområdet skulle återkomma i intervaller under kommande århundranden och sprida sig över i stort sett hela Europa

Det var också en böldpestepidemi som utbröt under mitten av 1300-talet som skulle bli värre än något annat pestutbrott; den gavs senare namnet Digerdöden. Epidemin hade kommit till Europa från Kina och spred sig över kontinenten via Skandinavien till Ryssland där dess förödelse slutligen avstannade. Dess dödlighet var oerhörd: uppskattningsvis över hälften av befolkningen insjuknade och dog ofta snabbt på de många ställen där pesten svepte förbi. En av bieffekterna blev att spannmålspriserna sjönk på grund av minskad efterfrågan, vilket ökade fattigdomen under samma period.

En annan fruktad sjukdom var spetälska (lepra) som spreds genom luften och yttrade sig på fasansfulla sätt. De smittdrabbade kunde uppvisa stora ärr, stank och förlust av kroppsdelar. De blev dessutom ofta socialt utstötta och tvingades vistas på särskilda sjukhus eller leva som kringvandrande.

Kolonisation

I mitten av 1300-talet upptäcktes öarna Madeira och Azorerna av portugiser. De gjordes till kolonier och bland annat kunde socker produceras från Madeira. Även den afrikanska kontinenten började exploateras längre söderut och en slavhandel upprättades.

Sjövägen till Indien hade ännu inte upptäckts då havet söder om Afrika var outforskat. Fast år 1488 rundades Godahoppsudden för första gången av ett portugisiskt skepp. Det blev sedan Vasco de Gama som seglade hela vägen till Indien.

Under 1400-talet började kompassen användas, vilket gjorde resor som genomkorsade de stora haven möjliga. Mest känt av alla upptäcksreseprojekt blev det som utfördes av Christopher Columbus. Även här var målet att nå Indien sjövägen, men genom att segla över Atlanten och nå det från andra sidan. År 1492 landsteg Columbus på främmande mark efter en lång seglats. Han trodde då att han nått fram till Indien från västra hållet, men hade i själva verket landstigit en för européerna okänd kontinent, den amerikanska.

Artiklar om medeltiden - Tidig medeltid | Högmedeltid | Senmedeltid

Källor

Harrison, Dick (2013). Europa i världen – medeltiden
Devries, Kelly, Dougherty, Martin, Dickie, Iain m.fl. (2014) (övers. Svante Skoglund). Slagfält under medeltiden

Artikel publicerad: 2020.02.14
Författare: Historisktvetande.se

Bild

Bilden ovan föreställer de färgade fönsterna i Kölnerdomen, som började uppföras på 1200-talet. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Sidinfo