Amerigo Vespuccis ankomst till Nya världen

Upptäcktsresor och kolonialism

De stora upptäckresorna under 1400- och 1500-talen skulle bli startskottet på en mer expansiv kolonisering som framför allt införliva den stora kontinenten på andra sidan Atlanten.

De spanska erövrarna, conquisadores, och deras exploatering av Syd- och latinamerikanska kontinenten har blivit ett ökänt kapitel i världshistorien. Med två expeditioner ledda av Fernando Cortez och Francisco Pizarro genom överlägsen vapenmakt såg man till att skoningslöst invadera aztekerriket (år 1519) och inkariket (år 1532) och plundra dessa på enorma guldrikedomar. En stor del av de guld och silver som småningom skeppades till Spanien var också resultatet av utvinning av fyndigheter som hittades.

Koloniseringen skedde främst av europeiska länder och bland de mest verksamma var Portugal, Spanien och Nederländerna. Anledningarna var flera: expeditioner med vetenskapligt drivkrafter, en vilja att föra en religiös mission och möjligheten att exploatera andra kontinenters naturresurser.

På militärisk nivå var européerna överlägsna folken de påträffade. Européerna hade svärd och rustningar av stål medan inhemska folken hade bomullsrustningar och sten- eller trävapen. Fastän främlingarna var numerärt underlägsna lyckades till exempel Pizarros spanska förband tillfångata Atahualpa, den mäktigaste kejsaren i det stora inkariket.

Även om många dog genom de våldsamma konflikter som utspelade sig efter européernas ankomst var den överlägset största dödsorsaken överförda sjukdomar från kolonisatörerna.

Fördjupning

Varför Europa koloniserade Amerika och inte tvärtom

Att det var européerna som seglade över världshavet till den amerikanska kontinenten är välkänt inom historien. Men varför var det inte tvärtom? Varför var det européerna som hade byggt skepp tillräckligt stora för en sådan lång färd och varför hade dem överlägsna vapen. Detta är temat i Jared Diamonds bok Vete vapen och virus. Han räknar upp en mängd plausibla faktorer som kan ha verkat för denna historiska utgång. Bland annat kontinenternas geografiska form. Den eurasiska kontinenten sträckte ut sig i öst-västlig riktning medan den amerikanska i syd-nordlig (och den senare smalnar dessutom kraftigt av i mitten). Dessa faktorer påverkade hur snabbt skrivkonsten och andra uppfinningar spred sig mellan platser. Den snabba spridningen som gällde på den euroasiatiska kontinenten hörde ihop med att geografin underlättade för detta. Folken som befolkade denna kontinent hade i högre grad samma klimat, vilket medförde att bland annat grödor och tamdjur kunde spridas med ökad matproduktion som följd och i sin tur ökad befolkning. Den ökade folkmängden medförde konkurrens som skapade fler innovationer. Den stora mängden tamdjur medförde också större spridning av mikrober och i längden utvecklandet av immunitet mot dessa, något som de amerikanska urinvånarna saknade.

Européernas ankomst till Sydamerika och fortsatta integrering hade på flera sätt katastrofala inverkan på invånarna på plats. Hos européerna fanns sjukdomar – smittkoppor var en av de mest ödesdigra – som urinvånarna inte hade utvecklat någon naturlig immunitet mot. Följden blev att epidemier började spridas med stora dödstal som följd. I vissa regioner kunde som så många som 95 % avlida till följd av sådana sjukdomar.

Européerna bemäktigade sig allt större landmassor i Amerika. Medan det Spanien och Portugal var de främsta aktörerna i Syd- och Centralamerika. Skulle Holland, England och i viss mån Frankrike engagera sig i Nordamerika.

Det försiggick en triangelhandel över Atlanten. Den ena sidan utgjordes av Sydamerika och Karibien. Varifrån bland annat socker, frukt och rom exporterade till den andra sidan bestående av Storbritannien och Frankrike. Dessa länder exporterade i sin tur bland annat vapen och krut till den tredje sidan som var Västafrika som i sin tur exporterade slavar, elfenben och ädelmetaller.

Slavhandel och bomullsplantager

Slavhandel satte igång i stor skala under mitten av 1400-talet och skulle fram till 1600-talet utgöra en omfattande handel. Enligt beräkningar lämnade cirka 250 000 afrikaner sina hemtrakter för att bli slavar hos vita. Europa importerade slavar från Afrika till framför allt Nordamerika där de användes som arbetskraft på plantager.

England hade till en början avstått att mäta sig med Spaniens kolonisation, men skulle på 1600-talet börja utveckla ett starkt kolonialvälde där framför allt besittningar i västra Nordamerika skulle bli betydelsefulla och på ett omfattande sätt prägla historien. Efter ett fredsfördrag 1667 ökade England sitt inflytande i Nordamerika och Nya Amsterdam bytte namn till New York.

Frihetskriget

Förutsättningarna ändrades dock efter att frihetskriget resulterat i brittiskt nederlag och amerikanernas självständighet från britterna i det som skulle utropas till Amerikas förenta stater 1783. Att den betydligt militärt svagare nordamerikanska kolonin kunde stå emot Storbritannien när det samlade sig för att slå ner upproren berodde en del på att Frankrike bistod med sådant som krigsfartyg och trupper.

James Cook och Australien

Några sekel senare, 1770, ”upptäckte” James Cook Australien och gjorde anspråk på dess östkust för Storbritanniens räkning. 1817 antogs namnet ”Australien”, förebilden var en brittisk guvernör.

Källor

Rydstad, Göran (1996). Europa i världen ca 1500-1700

Artikel publicerad: 2020.10.29
Författare: Historisktvetande.se

Bild

Bilden ovan föreställer upptäckaren Amerigo Vespucci och dennes ankomst till Nya världen, 1497. Målning från 1500-talet av konstnären Theodor de Bry. Bildkälla: Wikimedia Commons.