Sjöröveriets guldålder
Sjöröveriets historia går tillbaka till antiken. Så länge det har skeppats värdefull last med havet som transportväg har det funnits sådana som gjort försök att erövra lasten om den ansetts begärlig. Fast det är under 1600- och 1700-talen som dess mest berömda – eller ökända – epok infaller.
Historiken Marcus Rediker skriver att ”piraterna på 1710- och 1720-talen var bland de mest framstående någonsin under sjöröveriets långa historia” och anger en ”sjöröveriets guldålder” perioden 1650–1730. Att sjöröveriet blomstrade under denna period har att göra med att handeln via sjövägar ökat enormt i takt med ekonomisk uppgång samtidigt som länderna ännu inte hade militäriska resurser att övervaka haven.
Västindien är det vid denna tid som särskilt sammankopplas med sjöröveriet. Flera av de stora ekonomierna Europa såsom England, Nederländerna och Spanien hade kolonier i området och många varor skeppades. Historikern Rediker skriver att Västindien gav idealiska förhållanden för sjörövarna ”eftersom dess trånga sund, laguner och grunda vatten gjorde det svårt för större fartyg, som örlogsmän, att förfölja banditerna till sjöss.” Under de fattiga förhållanden som rådde var det inte svårt att värva män som kunde bli pirater (kvinnliga pirater förekom med dem var bara i sällsynta fall sjörövare medan de oftare ingick i sjörövares besättningar som kokerskor, tvätterskor eller prostituerade).
Hundratals handelsskepp kapades av pirater. Skeppen plundrades på sin last och sedan brändes de ofta. Besättningarna kom som regel undan med livet i behåll så länge de inte gjorde motstånd. De som gjort motstånd kunde torteras innan sin död för att sända en signal till hur det gick om man inte självmant överlämnade sig i piraternas våld. Den vars liv mest var i fara i piraternas händer var kaptenens. Denne var impopulär då många hade blivit pirater efter att ha gjort myteri mot en tyrannisk kapten.
Somliga i besättningarna på de kapade skeppen valde rentav att ansluta sig till piraterna. Vid denna tid var livet till sjöss en mycket hård syssla mot liten betalning. Besättningen kunde drivas hårt av befälen och det var därför inte särskilt märkligt att en del valde att ”skriva på listan”. Att ansluta sig till piraterna betydde att mer lättförtjänta pengar var i sikte likaså ett liv till sjöss under betydligt lättare disciplin och där det var bättre ställt med mat och dryck.
På piraternas skepp rådde en mer demokratisk ordning: kaptenen på ett piratskepp inte hade samma överordnade ställning som på ett handelsskepp eller örlogsfartyg. Sjörövarkaptenen åtnjöt ingen separat mat och fick dela hytt med andra i besättningen. Om hans kommandoskap blev illa omtyckt kunde han nedröstas av de andra ombord och bli avsatt. Kaptenen på ett piratskepp utsågs därmed genom en demokratisk process efter vem som ansågs bäst lämpad.
Fastän en del ansåg det gynnsamt att ansluta sig till piraterna var det onekligen ett riskfullt steg. Som pirat var man ett jagat villebråd och blev man inte dödad i våldsamheterna på havet väntade dödsstraff om man blev fasttagen och återförd i land. Å andra sidan var dödligheten hög bland besättningsmän överlag vid denna tid och som pirat kunde man i alla fall få hoppas på att leva i visst överflöd så länge livet varade.
I romaner och filmer figurerar standardmässigt den nedgrävda skattkistan på en avlägsen ö dit endast en svårtydbar karta visar vägen till. Fast i verkligheten var det sällan guldmynt utan handelsvaror som piraterna kom över. Tjuvgodset kunde gömmas för en tid, men varorna såldes i de flesta fall relativt omgående. Det hände att pirater kom över en guldlast, men att gräva ner det var inte praxis, utan pengarna kom snart till användning på krogarna i land.
En kategori av pirater var buckanjärer, en samlingsbeteckning på engelska, franska och nederländska spanskfientliga sjörövare. De hade från början anlitats av kronan i respektive länder som en del i krigsföringen mot det katolska Spanien och fått i uppdrag att i krigstid attackera spanska skepp. Men hade sedan börjat agera på egen hand.
Sjöröveriets guldålder når sitt slut
Piraterna var omåttligt avskydda bland de penningstarka nationerna i Europa. Under perioder kapades över sjuttio procent av handelsskeppet med otroliga ekonomiska förluster till följd för köpmän och för nationer. Det fanns därför starka skäl att ge sig i kast med piraterna och det skedde genom inskärpningar av lagar – år 1721 utfärdades till exempel en lag som innebar döden för alla som samarbetade med pirater och fängelsestraff för dem som inte försvarade sitt skepp vid kapningsförsök.
Efter att fler skepp gjorts till örlogsskepp i stället för handelsskepp medförde att sjörövarna allt oftare råkade illa ut på havet på grund av örlogsskeppen som jagade dem. Hundratals pirater dödades i de alltmer uppskruvade initiativen att minska sjöröveriet. De som togs till fånga kunde förvänta sig hängning efter att ha först i land och förkunnats sin dom. Under andra halva av 1720-talet stod det klart att piraterna förlorat kampen om herraväldet över havet kring Västindien, Karibiska havet och Indiska oceanen.
Under denna fas då piraterna blev dödade eller tillfångatagna i stora antal blev de själva allt mer mordiska. De dödade oftare i desperation då de visste att deras eget liv kunde ända inom kort och då antalet pirater minskade valde de allt oftare att tvinga besättningsmän på kapade skepp att ansluta sig till dem.
Några pirater har förblivit berömda såsom William Kidd, Henry Morgan och Bartholomew Roberts. Likaså berömd är Jolly Roger, namnet på den svarta flaggan som pryddes av ett skelett och som blev piraternas fruktade kännetecken över haven. Piraterna demoniserades av de som förlorade på deras existens genom förlorade intäkter genom handel. I andra sammanhang har pirater romantiserats och mytologiserats.
Källor
- Rediker, Marcus (2004, övers. Lars Ohlsson). Pirater. Sjöröveriets guldålder i Atlanten och Karibiska havet
Bild
Bilden överst föreställer kapten Bartholomew Roberts och i bakgrunden skepp samt karta över Guineakusten i en gravyr från 1700-talet. Bildkälla: Wikimedia Commons.
EGYPTEN
MESOPOTAMIEN
GREKLANDS FÖRHISTORIA
Upptäcktsresor och kolonialism
Nationalstaternas uppkomst