Nationalstaternas uppkomst
Flera riken skulle under senare delen av medeltiden och följande perioder bilda nationalstater med centraliserat maktstyre. Det var självfallet en pågående succesiv process som också kunde gå i motsatt riktning i tider med inre stridigheter.
Detta betecknade en övergång
mellan krig som utkämpades mellan furstar och städer till att bli krig mellan nationer. När staten blir den krigsförande parten tillskaffas den också våldsmonopol.
Vid början för den historiska perioden som brukar kallas nya tiden var området kring Europa och dess närområden präglat av starka välden som det Tysk-romerska riket med kvarlevor från det romerska riket under antiken, det Osmanska väldet som övertaget det bysantinska riket från senantiken och medeltiden samt bland annat de furstendömen som senare skulle ombildades i nationerna Spanien och Polen.
Kyrkan försvagas gentemot staten. Länder styrdes som oftast av ett kungahus och en kung eller furste var landets överhuvud och suverän. Detta ska inte förstås som en motsvarighet till en diktatur. Den högsta klassen kunde ha gott om inflytande. Fast kyrkan med sin tidigare ledande ställning blev succesivt försvagad gentemot kungamakten. Det skedde till exempel att den engelska kungen Henrik VIII blev kyrkans överhuvud efter att ”den s.k. suprematimakten” antagits 1534, vilket följdes av att kyrkans egendomar överläts åt staten.
Det tysk-romerska riket splittras. Europas utseende påverkades av krig mellan kungadömet och inre stridigheter. Det tysk-romerska riket som omfattade stora delar av mittersta Europa norr om Italien (som vid denna tid stod under spanskt styre) och söder om Skandinavien skulle delas i flera stater.
Polen och Preussen. I östra Europa hade Polen i början av nya tiden en ledande ställning. Vars välde i mitten av 1500-talet sträckte sig från Östersjön i norr till Svarta havet i söder och med ett jordbruk som uppskattades exportera mest i Europa. En särskild långlivad rivalitet skulle komma att gälla mellan Polen och Sverige, särskilt efter det svenska riket 1523 blivit självständigt och ökade sina anspråk på områden kring Östersjön. Polen hade ett utsatt geografiskt läge där också Ryssland i öster, tyska riken i väster och det Osmanska riket i söder utgjorde risker för uppblossande konflikter, vilket med tiden ledde till att Polen fick ge upp en del av sina territorier till sina grannar.
Preussen blev en stark statsmakt under 1700-talet då dess furstendömen slags samman samt expanderade Preussen på Polens och Österrikes bekostnad.
Spanien. Spanien skulle under 1600-talet få svåra ekonomiska problem då importen av ädelmetaller från Amerika sinade och krigsutgifterna samtidigt växte, bland annat på grund av det trettioåriga kriget där Frankrike var en huvudmotståndare (att stormakter med expanderingsbegär får ekonomiska problem förr eller senare är ett typiskt tema som kan iakttas i historien; under slutet av samma sekel skulle Frankrike hamna i en liknande sits. Högre skatter och lån tas till, men till sist blir situationen ohållbar och krigsplaner måste ställa in). Bättre blev det inte av att Portugal revolterade och lyckades få sitt självstyre, att kolonin Jamaica förlorades till britterna samt att Spanien inte kunde behålla flera av sina territoriella anspråk i Europa. Fast mot slutet av seklet hade Spanien åtminstone enats i en centralstyrd stat.
Hugenottkriget och Ludvig XIV. Frankrike drabbades av svåre inre stridigheter under det så kallade hugenottkriget som bland annat hade religiösa orsaker och som pågick i decennier och medförde att en del provinser fick viss självständighet samt en stark ställning för hugenotterna.
Under kardinal Richelieus styre skulle hugenotternas inflytande inskränkas. När Ludvig XIV (”solkungen”, le Grand Roi, kallad) kom till makten i Frankrike 1661 begränsade han deras rättigheter och såg till att centralisera makten och även minska adelns inflytande medan intendenter tillsattes för att övervaka provinserna. Han stationerade sig i ett nytt majestätiskt slott i Versailles och hans hovliv blev berömt och förebild för andra europeiska härskare. Historikern Göran Rystad skriver om kungens hovceremoniel: ”Allt var noggrant reglerat av en etikett som tilldelade de närvarande adelsmännen bestämda roller och funktioner. Detsamma gällde måltiderna. Middagen intogs offentligt. Under veckan förekom konserter, baletter, skådespel, baler, fyrverkerier med tusentals gäster efter fastlagt schema, ett lysande, dyrbart hovliv som skulle sprida glans över envåldsmonarkin.”
Det var under 1600-talet som Frankrike kom att bli ledande för den europeiska kulturen. Franska språket var tongivande inom litteratur och Paris blev en modets huvudstad.
Italien och Påvestaten. Italien var fortfarande uppdelad i provinser där Påvestaten utgjorde mittersta regionen.
England och restaurationen. I England uppstod ett inbördeskrig efter en splittring mellan kungen och parlamentet. Parlamentet skulle till slut bli segrare och inte minst tack vare att de skotska trupperna anslutit sig till deras sida. Den engelska kungen Karl I dömdes till döden och i ett senare skede flydde den skotske kungen Karl II till Frankrike. Monarkin avskaffades och landet styrdes av parlamentet genom ett protektorat. Det skulle dock visa sig att mannen med den största makten, Oliver Cornwell skulle utveckla ett enväldigt styre med större maktanspråk än den avsatta kungen och efter dennes död återkallades Karl II och kungamakten återinsattes 1649 i vad som markerade restaurationen.
Tyskland och det trettioåriga kriget. Tyskland var vid denna tid en del av det habsburgska väldet som utgick från ätten Habsburg och innefattade en mängd mindre riken (bl.a. utgjordes en del av riket av Ungern). En omstörtning i området skulle ske med det trettioåriga kriget som varade mellan 1618 och 1648. Det trettioåriga kriget var inte ett enda utdraget krig utan snarare en serie väpnade konflikter som utspelade sig i Centraleuropa där särskilt Tyskland var krigsskådeplats och området som drabbades värst av civila offer och materiell förstörelse. Trettioåriga kriget kan dels ses som ett religionskrig med katoliker och protestanter på var sin sida, men dessa beskrivningar håller bara delvis och i periodens senare skede hade den religions kofliktmässiga alltmer övergått till politiska aspekter. Det var i viss del även ett inbördeskrig i regionen Tyskland där ett överflöd av småriken fanns där kejsarna av Habsburg, Ferdinand I och Ferdinand II, tidigare hade förgäves försökt centralisera makten.
Efter flera misslyckade fredsförsök nådde till slut en slutgiltig fredsuppgörelse, den som slöts i Westfalen. Några av följderna blev att Tyskland blev mer självständigt och det habsburgska väldet (vad som återstod från antiken av det Tysk-romerska riket) försvagades genom splittring, något som ledde till att bland annat blev Schweiz självständigt. Det bestämdes också att de kejserliga domstolarna skulle ha lika många protestantiska och katolska domare.
Förödelserna hade varit enorma och i Tyskland hade många trakter förlorat en stor majoritet av befolkningen.
Gustav Vasa och svensk national stat. Under 1500-talet la Gustav Vasa grunden för den moderna nationalstaten Sverige med centraliserad makt. Hårdare tyglar för bönderna ledde småningom till Dackefejden 1542–1543. Resningen skedde i framför allt Småland med upp mot 15 000 bönder, men slogs ner och upprorsledaren Nils Dacke, en småländsk bonde, sköts och steglades.
Stormaktssverige. Även Sverige kom att spela en viktig roll i det trettioåriga kriget. Under 1600-talet hade Sverige växt till ett stormaktsvälde genom sin allt starkare militära slagkraft. Sverige som tidigare hade varit den svagare parten i konflikten med Danmark fick nu övertaget och den historiska kartan skulle ritas om efter att Sverige efter fredsuppgörelser övertagit Gotland, Skåne, Halland, Blekinge, Jämtland, Härjedalen och Bohuslän. Sveriges vidare expansionslusta renderade i nya territorier i Östersjöområdet inklusive, Finland, Livland (en region i Baltikum som övertogs av Polen) och Nordtyskland.
Det var denna starka ställning och ytterligare strävan att skapa ett än större Östersjövälde som fick Sverige ledda av kung Gustav II Adolf att bli en part i trettioåriga kriget på protestanternas sida. Gustav II Adolf blev en berömd härförare och utöver hans strategiska skicklighet utvecklade han krigskonsten genom att bland annat införliva lättare utrustning och vapen för soldaterna. Hans eget liv ändades i ett militärt slag, det vid Lützen 1632.
Källor
- Rydstad, Göran (1996). Europa i världen ca 1500-1700
- Rydstad, Göran (2004). Europa i världen ca 1700-1900
Bild
Bilden överst föreställer Slottet i Versailles som byggdes på 1600-talet. Bildkälla: Wikimedia Commons.
EGYPTEN
MESOPOTAMIEN
Upptäcktsresor och kolonialism
Sjöröveriets guldålder
Alexander den store