Kommunismen och bolsjevismen
Ur krig, social misär och politiskt sammanbrott växte en bit in på 1900-talet en revolutionär rörelse fram som störtade det ryska tsardömet och försökte omforma samhället i grunden. Bolsjevikerna ville skapa ett klasslöst samhälle byggt på gemensamt ägande och planerad ekonomi, men i praktiken kom deras maktövertagande att leda till ett av historiens mest genomgripande politiska experiment där de stora sociala omvälvningarna kom att kräva ett enormt mänskligt lidande.
Februari- och oktoberrevolutionerna i Ryssland 1917
Det som hände i mars och november 1917 i Ryssland har gått till historien som två av 1900-talets stora händelser och kallas februari- och oktoberrevolutionen (de inträffade i mars respektive oktober enligt den julianska kalendern som vid tiden användes i Ryssland). Revolutionerna hade likheter med den franska revolutionen i att den gamla regimen och tsaren avsattes och ersattes av en ny regering. Bönderna plundrade godsen medan jordägarna, de så kallade kulakerna, kunde mista livet eller på andra sätt råka illa ut.
Under 1917 avskaffades tsardömet och ”sovjeter” (råd) bildades och skulle senare tas i kontroll av det kommunistiska bolsjevikpartiet, lett av Vladimir Lenin.
Bolsjevikernas parti tog över och såg till att andra politiska partier förbjöds. Våld angavs som medel för att förverkliga revolutionen och utplåna borgarna och politiska meningsmotståndare. Avrättningar skedde i stor skala och läger byggdes för storskalig deportering av kulaker. Lägren kom med tiden att expandera och det system som upprättades kallades ”Gulag-arkipelagen”.
Bolsjevikernas maktövertagande och användning av våld bör förstås utifrån den kaotiska belägenhet som landet befann sig i med armén upplöst och ekonomin i fall efter flera års världskrig. Ett omfattande inbördeskrig hade utbrutit mellan de röda (bolsjevikerna) och de vita (som stöddes av monarkister och liberaler). För bolsjevikerna blev terror, tvång och politisk repression inte bara ideologiska verktyg utan också medel för att överleva i ett extremt politiskt klimat.
Lenin och Stalin
Vladimir Lenin grundade en kommunistisk international i Moskva med målet att upprätta en världsrevolution i kommunistisk anda. Det blev aldrig någon världsrevolution i stället anammades kommunismen av en mindre mängd nationer.
Efter Lenins död 1924 uppstod en kamp om makten inom partiet, vilken vanns av Josef Stalin. Stalin satte i gång reformer som skulle industrialisera landet i form av en femårsplan. I samma process omhändertogs böndernas jord i en kollektivisering av jordbruket. Skälet till kollektiviseringen var att jordbruket skulle finansiera industrialiseringen. Resultatet blev dock en enorm hungermisär och flera miljoner människor svalt ihjäl.
Lenin och Stalin är de två huvudpersonerna i den sovjetiska kommunismen. De hade dock delvis olika synsätt. Lenin såg staten som ett tillfälligt redskap för att genomföra den socialistiska revolutionen. Stalin däremot gjorde staten permanent och allomfattande. Under honom blev terrorn inte ett medel i en tillfällig kamp utan ett systematiskt styrmedel för att kontrollera samhället även i fredstid.
Kommunismens ideologi
Kommunismen strävade mot att utplåna klasskillnaderna i samhället. Målet var att göra socialism förhärskande på kapitalismens bekostnad samt att avskaffa den indelning som fanns mellan godsägare och livegna bönder i Ryssland. Detta skulle skulle resultera i att godsägarna blev av med sina gods och att böndernas ställning förbättrades. Ägandet skulle i stället helt övergå till staten och en planekonomi skulle upprättas.
Planekonomi var motsatsen till den marknadsekonomi som varit gällande i väst under lång tid som en av kapitalismens grundpelare. Ordet planekonomi kommer från att marknaden planeras och inte låts vara självstyrd. En prissättning sköts uppifrån i stället som ett resultat av efterfrågan och konkurrens.
Det var inte enbart arbetare som anammade kommunismens ideologi, många intellektuella skulle förorda den som positiv i kontrast mot kapitalismen och det borgerliga livssättet. En del av den positiva synen förändrades sedan det framkommit hur människorna i Ryssland led av svält och fattigdom under dess totalitära regering. Den utopism som man ville ge sken åt utåt och många intellektuella lät sig tro på var en misär för stora delar av den ryska befolkningen.
Sovjetunionen upplöstes 1991 i 15 självständiga stater, varav Ryssland blev den största. Det kan ses som slutet på kommunistiska styret i Sovjet.
Källor
- Nordin, Svante (2005). Nittonhundratalet – en biografi
Bild
Bilden överst föreställer fotografier av Vladimir Lenin (t.v.) och Josef Stalin (t.h.). Bildkälla: Wikimedia Commons.
Första världskriget
Andra världskriget
Kalla kriget
Upptäcktsresor och kolonialism
FRANSKA REVOLUTIONEN
Världens historiska befolkningsutveckling