×

Sidinfo

Parthenon tempel exteriör

Om världens historia

Från förhistorien och kommande epoker berättas om på denna sida.

Nya artiklar - Persiska riket | Samhället i Rom | Rom blir världens mäktigaste rike | Rom som republik | Italiens förhistoria | Etruskerna

Sanningshalten i den historiska redogörelsen

Historieskrivningen redogör för händelser som utspelat sig under tidigare tidsskeden; när historia berättas rekonstrueras det förgångna. Det måste nödvändigtvis bli inom ramen för ett urval av händelser som får utgöra den rekonstruerade berättelsen av en tid. Det tvingas även i varierad grad ofta bli en tolkning av tidigare händelser, särskilt sådan historia som går lång tid tillbaka om vilken källmaterialet är ofullständigt.

Det är likaså ofrånkomligt att tid och rum historieskrivningen blir till under påverkar dess gestaltning. I boken Antiken (2017) formuleras följande: ”Den terminologi som används för att beskriva samhällsförändringar är ofta förknippad med värderingar. ´Primitiva samhällen´ kontrasteras ibland med ´civilisationer´. Politisk centralisering och ekonomisk tillväxt beskrivs inte sällan som ´utveckling´ medan det motsatta är en ´kollaps´.”

Vad som inom ämnet historia meddelas är således varken en fullständig eller fullt objektiv återgivning.

Generellt är sanningshalten av förståeliga skäl mindre säker desto längre tillbaka i tiden vi går. Och när det gäller äldre historiska verk är tillförlitligheten otillfredsställande av flera anledningar. Antikens historieskrivare stödde sig inte alltid på fakta utan kunde uppdikta händelser eller inhämta dem från legendstoff. Sture Linnér sammanfattar i förordet till Livius Roms kungatid en del av dilemmat: ”De historiska källorna förser oss med en klar ramberättelse, en väl etablerad kronologi och en mängd väsentliga upplysningar. Men de skrevs alla flera århundraden efter de händelser de skildrar och väcker därmed frågan hur historiska de egentligen är. Vilka är källorna till våra källor?”

Historia uppstår som ämne

Historia som en teoretisk disciplin blev till under antiken. Som den förste egentlige historieskrivaren räknas Herodotos (484–425 f.Kr.). Han hade inte några bibliotek att tillgå för att finna fakta om tidigare händelser utan reste runtikring och träffade personer som kunde ge honom upplysningar.


Hans framställning är ofta av anekdotiskt slag och inga årtal nämns. Historia var inte i någon sträng bemärkelse skild från myter. I Herodotos historieskrivning inflätas myter i historiska skeenden. Han kan dock inskjuta kommentarer när något till synes är en skröna; vid ett sådant tillfälle tillfogar han: ”Den som har tilltro till sådant (…) må hålla till godo med det. För mig gäller det att alltigenom skriva det, som jag hört berättas.”

Den andre grekiske historikern som tidigast framträdde var Thukydides (född 460–455 och död 411–397). Gemensamt för Herodotos och Thukydides var att dem skrev om sådant som inte låg alltför långt tillbaka i tiden, deras insamlade fakta är inte förbundet med arkeologi likt somlig modern historia.

Historia kan vid detta tidiga skede med rätta också betraktas som geografi och etnografi. Herodotos själv var kanske mer etnolog än historiker då han i hög grad ägnade sig åt att jämföra folkgruppers sedvänjor och traditioner.

Som Sture Linnér skriver i inledningen till Herodotos Historia fanns det tidigare inget intresse att samla fakta om det förgångna, det ansågs meningslöst; vilket det av somliga för övrigt fortfarande gör.

Bilder av historien: avgränsningar och förenklingar

Historien om världens utveckling var tidig centrerad kring länderna kring östra Medelhavet och Främre Orienten. Bilden har dock breddats i takt med att fler kulturer ansetts viktiga, såsom kulturer på den amerikanska kontinenten. När historien avhandlas sker det för det mesta enligt avgränsningar till perioder eller geografiskt. Detta hör förstås också ihop med historieämnet i sig som genom forskning och rön expanderat.

Det faller sig ofta naturligt att man betraktar en förfluten tid utmed vissa stödlinjer samt förhåller sig till tidigare epoker som mer förenklade. Med detta uppnås perspektiv anförda av tanken på framåtskridande. När det gäller klassificering som antiken och medeltiden är detta något som gjorts av eftervärlden medan de som levt under de namngivna epokerna varit ovetande om sådana klassificeringar.

 

Gällande antiken till exempel läggs en tonvikt vid den grekiska kulturen samt det romerska rikets framväxt till världshistoriens största. Vidare betraktas den grekiska antiken i kulturella förtecken och Romarriket i militäriska. Detta är sant i viss mån, men krig var även vanliga under grekernas blomstrande antika epok och dessutom krigade grekerna – som i själva verket inte var att betrakta som ett land utan en hopgyttring av stadsstater – ofta mot varandra. Och när det gäller romarna ses dessa i historiens perspektiv som expansionsdrivna medan de själva kunde se sig som försvarare av bundsförvanter och att deras expansion initialt föranletts av försvar.

Om Historisktvetande.se

Denna webbsida berättar om historien genom att belysa olika epoker. Den har inte som ambition att vara heltäckande inom ämnet, men är heller inte specialiserad på en viss period, händelse eller dylikt.

 

Det material som finns på sidan är sekundärmaterial, vilket vanligtvis är fallet. Det ska ändå betonas att ingen forskning bedrivits i samband med att materialet som är tillgängligt på sidan tillkommit. Böcker framför allt har använts för faktainsamling och i vissa fall internet.

Källor


Artikel publicerad: 2018.04.10
Författare: Historisktvetande.se

Läs vidare

Parthenon tempel beskuren och förminskadANTIKEN Under antiken uppkom en rad vetenskapliga läror och områden såsom matematik, astronomi och politik ...


Pyramider i Giza beskuren och förminskadEGYPTEN Det forntida Egypten intar en särställning i historien. Ingen högkultur har existerat lika länge ...


Lertavla med inskriptioner beskuren och förminskadMESOPOTAMIEN I det historiska området skapades de första permanenta boplatserna ...


Överdel av statyett föreställande kvinna beskuren och förminskadGREKLANDS FÖRHISTORIA Arkeologerna tidigaste fynd är tidsperiodisk från stenåldern ...