×

Sidinfo

Colosseum avtecknad mot himlen

Romarriket – från republik till kejsarstat

I Rom uppstod ett nytt styrelseskick som skiljde sig från det grekiska. I båda fallen handlade det om former av demokrati. Den tidiga grekiska varianten var en direkt demokrati medan den som gällde i Rom var en representativ demokrati där folkvalda ämbetsmän (ungefär att likställa med våra dagars politiker) förvaltade folkets vilja – med folket gällde i detta fall fria män.

Det fanns dock en snedfördelning i inflytande även bland de fria männen. Den lägre samhällsgruppen hade i realiteten litet inflytande jämfört med de som innehade förmögenheter. Det fanns flera församlingar där den viktigaste hette centurieförsamlingen och genom den utsågs de högsta ämbetsmännen. Det var de högre klasserna som hade inflytande i denna församling. Den lägre klassen, plebejerna, kunde delta i den tredje viktigaste folkförsamlingen där frågor som rörde enbart dem beslutades om.

Den högsta institutionen var senaten bestående av tre hundra medlemmar (vilket senare kom att utökas mer än en gång). Det som avgjorde ens inträde var – förutom manligt kön – förmögenhet.

Den största verkställande makten låg dock hos konsulerna, vilka var de högsta ämbetsmännen. Den mest kände av sådana blev Julius Caesar som uppbar detta ämbete under fem perioder under 50- och 40-talen f.Kr.

Därnäst i rang kom pretorer som ansvarade i rättsfrågor. Därtill fanns censorer som bland annat skötte skatteindrivning. Förutom dessa fanns lägre ämbeten som utgjordes av ediler, kvestorer samt folktribunen. Till de olika ämbetena valdes man i ettårsperioder.

Den som var vald till folktribun hade ofta folket på sin sida och kunde därigenom genomdriva reformer. Fastän den vanliga bonden eller arbetaren hade litet inflytande var dessa samhällsgrupper i majoritet och kunde genom sin mängd utöva påtryckningar på makten. Folktribunens reformer kunde ske till senatens förtret och maktstrider kunde därigenom uppstå. Somliga kunde bli blodiga och vid ett tillfälle kom folktribunen Tiberius Gracchus och senare dennes efterträdare och son Gajus Gracchus att mördas av senatens anhängare efter att ha försökt genomföra en kontroversiell jordreform.

Retorik var ett viktigt politiskt redskap i Rom där ämbetsmän talade direkt till folket. De politiska programmen premierades om de framställdes i väl anlagda tal.

Senrepubliken

En av de tidsperioder vi idag främst förknippar med romarriket är den som föreligger under perioden som av historiker namnges Senrepubliken. Det under denna period som Caesar är en av de mest inflytelserika männen i riket. Det är också under denna tid som Spartacus slavuppror äger rum.

Senrepubliken kännetecknas av förändringar i det politiska systemet. Italien enades till följd att romerska medborgare inte längre behövde bo i Rom utan var som helst på halvön. Det var också oroliga tider med ständiga maktkamper inklusive folkuppror. I oroliga tider tillsattes en diktator, vilket var ett ämbete för en ledare som själv kunde styra då speciella förhållanden rådde. En sådan var Lucius Cornelius Sulla, en militärisk general som kommit till makten och utsetts till diktator år 82 f.Kr.

Efter Sullas tid som diktator övertogs makten av Crassus och Pompejus i form av konsuler. Genom Pompejus aggressiva militäriska kampanjer kring delar av Medelhavet utvidgades riket och det sista som nu återstod av det seleukidiska riket blev den romerska provinsen Syria, varifrån även Jerusalem administrerades.

Ceasar och inbördeskrig i Rom

Några år senare, 65 f.Kr., valdes Julius Caesar till konsul och han styrde tillsammans med Crassus och Pompejus i ett triumvirat. Få romerska ledare har som Caesars fått sin berömmelse bevarad åt eftervärlden. En del av berömmelsen bygger på att han uppbar en primär maktposition under långa perioder och att han utmärkte sig genom att besegra keltiska stammar i fältslag och lägga under sig Gallien (i det antika Rom var det normalt att en person var både militär och politiker). Fast allra mest historisk efterklang har den dramatiska händelse som ledde till att han slutligen förlorade makten och sitt liv fått.

Även om maktkamper snarare var regel än undantag var detta en extra turbulent tid i Roms historia. Triumviratet såg till att med våld avlägsna politiska motståndare. Crassus skulle dock se sin makt gå förlorad och mellan Pompejus och Caesar uppstod snart maktstrider. När Ceasars mandattid gått till ända valde han att försöka behålla makten med våld genom att tåga in i Rom med sin här och på så sätt övervinna sin politiska rival Pompejus som hade senatens stöd.

I stället för en snabb uppgörelse utvecklade det sig till ett omfattande inbördeskrig som varade under många år och utspelade sig över stora delar av romarriket. Ceasar intog Rom och utnämnde sig egenmäktigt till konsul samtidigt som Pompejus bidade sin tid och kontrollerade vattenvägarna i Medelhavet med sin stora flotta. Ceasars ihärdighet och krigslist skulle emellertid göra slut på samtliga politiska motståndare (Pompejus mördades i Egypten, men hans son Sextus Pompejus skulle senare återta ett grepp över delar av Medelhavet).

Ceasars var samtidigt hjälpt av sin popularitet. Trots de lagstridiga metoder han använt för att tillgripa makten fanns ett brett stöd för honom som Roms ledare. Det definitiva beviset för detta var att han som första ledare för Rom blev utnämnd som diktator på livstid år 44 f.Kr. (att bli vald som diktator kan låta som en paradox, men även om en diktator bara ansågs nödvändig vid kristider och inte återspeglade en stat i sunt skick hade ordet en annan innebörd än idag – faktum är att kungatiteln hade mer negativa associationer som gick tillbaka på Roms förhistoria).

Ceasars maktlystenhet skulle dock inte förbli ostraffad. En sammansvärjning ledde till att han mördades – ett mord som fått vida berömmelse och har skildrats i allt från Shakespeares drama Julius Ceasar till Hollywoodfilmer. Bland männen som ingick i sammansvärjningen mot Ceasar fanns bland annat Marcus Junius Brutus och Gajus Cassius Longinus.

Mordet efterföljdes av att flera kandidater aspirerade på makten i Rom. Den ena utgjordes av männen bakom sammansvärjningen. En andra var Marcus Antonius som varit konsul under Ceasars välde. En tredje var Ceasars hittills okända adopterade son Octavianus – som för eftertiden blivit mer känd under hedersnamnet han senare fick: Augustus.

Genom att stödja sig på Cesars popularitet försökte Marcus Antonius uppvigla folket och soldaterna mot de sammansvurna och hindra dem från att få de mandat som krävdes för ett maktövertagande. Samtidigt var Octavianus fast besluten att hämnas Ceasar och upprätta en ny ordning. Tillsammans med fältherren Lepidus kunde Octavianus och Marcus Antonius rensa ut bland de politiska motståndarna – även den allmänt aktade Cicero mördades under detta skede – och ett nytt inbördeskrig bröt ut.

Alliansen Octavianus-Antonius-Lepidus visade sig starkast. När de sammansvurna och deras styrkor samtliga var oskadliggjorda utbröt dock en ny dragkamp om makten mellan de som vunnit maktkampen.

Octavianus såg först till att Lepidus inflytande nedbringades innan huvudkampen mot Marcus Antonius inleddes. Efter ett fältslag till sjöss där Antonius flotta krossades tvingades han och Kleopatra, den egyptiska drottningen som var hans förtrogna likaså älskare, retirera. De skulle båda begå självmord och Egypten införlivades i Romarriket.

Octavianus skulle med tiden ges hedersnamnet Augustus och bli kejsare av Rom. Därmed inleddes en ny era i det rike som nu dominerade hela Medelhavets kuster.


Artiklar om den romerska antiken - Rom under förhistorisk tid | Romarriket – från monarki till republik | Rom blir världens mäktigaste rike | Samhället i Rom | Romarriket – från republik till kejsarstat | Rom under kejsartiden | Romarrikets fall

Källor

Bildreferens

Bilden ovan är en beskuren exteriörbild på Colosseum. Upphovsman till bilden är Bjarki Sigursveinsson.


Artikel publicerad: 2019.7.5
Författare: Historisktvetande.se

Läs vidare

Pyramider i Giza beskuren och förminskadEGYPTEN Det forntida Egypten intar en särställning i historien. Ingen högkultur har existerat lika länge ...


Överdel av statyett föreställande kvinna beskuren och förminskadGREKLANDS FÖRHISTORIA Arkeologerna tidigaste fynd är tidsperiodisk från stenåldern ...


Oljemålning som föreställer etrurier beskuren och förminskadEtruskerna Historien om det folkslag som dominerade Italien före romarna ...


Alexander mosaik beskuren och förminskad Alexander den store Alexander har gått till historien som den främsta av befälhavare ...